Vägen till Drömkroppen

Jag har äntligen börjat komma tillbaka till de levandes sida och imorgon ska jag äntligen bege mig till gymmet eftersom jag för första gången slutar tidigt och inte har mycket plugg.

Imorgon blir det ett stenhårt gympass för första gången den här vecka! Ska bli underbart

Min hetsätning börjar gå överstyr, och ju större tomheten som jag känner efter alla misslyckanden, desto mer mat vill jag ha. Jag har hur mycket som helst att göra innan jag åker iväg och jag önskar att jag lade större fokus på glädje än missöden. Börjar med det från och med nu...

Inget träningspass får jag in när skolan rullar på i rasande fart och migränen smyger sig in på eftermiddagen och det kniper i hjärtat då och då. Imorgon blir det i alla fall idrott i skolan, så lite motion får jag in! Bra! Sola solarium ska jag också göra, så jag inte skrämmer iväg alla med min bleka kropp på stranden. Och en grov peeling. Och växla pengar. Och plugga...

Ibland känns det som om jag springer in i väggen, om och om igen.

Ingen mer mat ikväll i alla fall. Ska göra i ordning en stor kopp med mitt favoritte, örtte!

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: jag hatar att allt tar sådan tid! Min högsta önskan är att bara vara, att kunna njuta av nuet. Hinner man med det? Nej. Jobb på dagen, och plugg på natten, är inte lätt.. Jag har ännu en gång inte haft tid för någon större träning, endast vardagsmotion i stor form. Promenader hit och dit, istället för att åka eller få skjuts och alltid trappor, istället för rulltrappor!

Igår blev det inte mycket mat när jag tänkter efter. Några alla hjärtans muffins till lunch, en frukt på rasten när jag jobbade och sen några kakor på kvällle (jag vet att jag inte ska äta sånt, men det är trots allt helg :) ).

Dags att sammanfatta söndagsvägningen som ser bra ut! Ett halv kilo mindre än förra veckan! Det går alltså ned sakta med säkert. 4kg mindre sen december. När det går sakta, blir det stabilt! Alltså inte vattenhalten i kroppen som minskar utan rent fett, när det går såhär sakta med viktnedgången.

En vecka kvar till värmen! Alltså en vecka kvar till bikiniångesten. Well, den som lever, den lär.

Min onormala vikthets eller min sunda hets för hälsan?

När började då allt detta? En osund syn på livet med alltför mycket av det onyttiga med ett för stort fokus på kalorierna av det. När jag tittar på "normala" (vill helst inte prata i sådana termer) så ser jag unga tjejer som stoppar i sig mat, godis och njuter av smaken. De klagar lite på att de verkligen måste komma igång inför träningen och att deras kroppar inte kommer tåla sommarblickar på stranden. Sen finns sådana tjejer som jag.

Så långt jag kan minnas har jag tänkt på min vikt. Jag kommer ihåg första gången jag ansåg att jag var för tjock. Då gick jag i åk två i grundskolan. Som om det var idag, kommer jag ihåg hur jag kollade mig  spegeln och sade till min mamma att jag ville se ut som henne, med hennes platta mage och snygga former. Hon undvek att svara, men efter mitt eviga tjaj, svarade hon prekärt att sit-ups är bra och att träna. Jag lade mig med det samma i hallen på golvet och började utföra små lyft med ryggen men mål att få den där platta magen.

Jag har under hela mitt liv varit uppmuntrad till att träna och röra på mig för att det är nyttigt och jag skulle skriva en oerhört lång lista på alla aktiviteter som jag har provat på under åren. Men det som verkligen var min grej var simning som jag höll på med under en bra del av min barndom. Men ändå kommer jag ihåg den ständiga känslan av at vara tjock, eller åtminstonde tjockare än alla andra. Detta kan självklart grunda sig i att jag var ett huvud längre än alla och därför vägde flera kilon mer, men för ett barn är det inte lätt att förstå. Min eviga kamp och höga krav tog inte slut.

Under senare delen av mellanstadiet  och tidig högstadium utvecklade jag den osundaste livsstilen hittlis, som jag fortfarande vemodigt tänkter på. Jag undvek mat, men utan att utveckla någon större sjukdom, om inte psykisk. Mat var min fiende  och oftast blev det ett mål om dagen, ifall jag var tvungen. Detta utvecklades til att sporadiskt hetsäta och sedan spy, eller använda laxerande.

Men en sommar lyckades jag! Jag gick ned X anal kilon och kände mig  så lätt som om jag gick på moln! Själklart brast min utsvälta vardag då jag åt en odentlig måltid och bestämde mig för att äta hälsosamt. Hälsosamt betydde mycket, utan att titta på vågen. Vipps, var jag 10kg tyngre, med en ångest som förföljde. De kilona växte och ett 1 ½ senare var jag 15kg tyngre.

Nu är jag på vägen tillbaka, med ett fokus på att främst må bra! Inte väga mig 5ggr/dag, som förr.

Äta, njuta och träna.

Då närmar vi oss alltså mot veckoslutet. Med alldeles för mycket skolarbete och jobb denna helg, men men. Som man bäddar får man ligga. Jag kom i alla fall ikapp med träningen!

Måndag: Gym
Tisdag: Gym
Onsdag: Cirkelträning i skolan
Torsdag: Gym

Idag fick jag en liten vilodag från träningen eftersom mina fötter är smått misshandlade efter rullbandet på gymmet. Men jag lyckades i alla fall komma igång med träningen inför Tjejmilen, 20 minuter sprang jag igår, dvs 3km. Ingen storsatsning kanske, men alltid en början.

Idag blev det också fööör mycket godis! Gelehjärtan, vaniljhjärnan nötter och godis...Ursch! Nu när jag täner efter med mättnadskänslan i kroppen, skulle jag låtit bli.

Tiden bara räcker inte till! Jag gör så gott jag kan för att få ihop skolan, jobbet och träningen men vem kunde tro att det är så svårt? Lyckades i alla fall klämma in två gymmpass:

Måndag:
15min tramp ca 300kcal
45min powerwalk ca 400
styrka

Tisdag:
60min powerwalk 600kcal
styrka

Vissa dagar blir jag så arg på mig själv. Arg för att jag antingen glömmer bort något väldigt viktig, eller för att jag inte presterade mitt maximala. Jag hatar verkligen att känna att jag hade mer att ge än jag visade. I en sådan värld är jag en förlorare i mina ögon. Ofta säger man att man själv är sin värsta kritiker, oj vad det stämmer! Vem ställar dessa kvar egentligen? Det är jag själv, och jag blir som sagt galen när jag inte når dit jag vill. Det som är det mest frustrerande med att vara arg på sig själv är att man aldrig kan ta en time out, man får helt enekelt dra sig med sig själv 24/7 hur irritetad man än är. Låter det här logist på något sätt?

Inte har jag tränat idag heller som tidigare planerat! Jag kom helt enkelt inte upp på morgonen. Jag förstår inte att jag kan vara så trött nu för tiden.


Inget godis idag


Morgon: Apelsin
Lunch: 4 pannkakor 1 bröd
Mellanmål: En banan
Mat hemma: 2 skålar cornflakes, 1 sharonfrukt, 4 bröd, nötmix. Hej hetsätare är tillbaka. Här presteras det bra under stress...

Vaknade tidigt för att hinna göra mig iordning inför dagens aktiviteter. Först på schemat stod ett gymbesök för att dumpa väskan. Sedan var det skola som fick mig att gå på små rosa moln eftersom jag fick MVG i slutbetyg i Psykologi A! Finns inget mer som får mig att känna mig så lycklig och fullständig som när jag lyckas göra mitt absoluta bästa!
Framgång är lycka.

Hur som helst var det ett gymbesök senare:
Trampmaskin 30min, - 550 kcal
Powerwalk med ca 7,5 hastighet i en timme - 500
=1500 :)

Vilken tabbe jag gjorde idag, ni anar inte! Sockersuget är min största fiende som jag slåss mot. Idag blev det persikor på burk som fick stå på menyn, men det var inte efteråt att sockerinnehållet var extremt högt. Bra, mycket bra...

Glömde nämna att det stog ett halvt kilo mindre på vågen imorse, än för en vecka sedan. :) Normaltsätt är jag ingen som uppmärksammar två kilo upp eller ned då det bara är vattenhalten i kroppen, men nu har jag kontinuerligt gått ned nått hekto i veckan sedan några veckor tillbaka.  Ren Lycka!

Hetsen kring att vara smal och vacker kommer nog adrig läggas ned. Visst kommer ständigt nya trender och ideal upp, men det går inte att vara helt utan en idealbild att sträva efter. Det beror inte på hur välbetalt jobb man har eller vem man är som person, alla har alltid en  moment of weekness där de känner otillräckliga och  lång ifrån tiptop. Det är synd att det ska vara så. Det är bara att bita ihop och börja se det positiva eller att hoppfullt blicka frammåt.

Trots kritiken mot vikthetsen i media, kritiken mot alltför smala modeller har nästan varje tidning jag har tagit upp den senaste dagen nämt Jessica Simpsons vikt. Varför denna hets egentligen? Jag menar absolut inte att hon ska hyllas för sin viktuppgång eftersom det rent ut sagt kan vaar farligt att äta fel och gå upp så mycket, men man behöver väl inte understryka det så mycket? Galet samhälle vi lever i.