Min resa
Min onormala vikthets eller min sunda hets för hälsan?
När började då allt detta? En osund syn på livet med alltför mycket av det onyttiga med ett för stort fokus på kalorierna av det. När jag tittar på "normala" (vill helst inte prata i sådana termer) så ser jag unga tjejer som stoppar i sig mat, godis och njuter av smaken. De klagar lite på att de verkligen måste komma igång inför träningen och att deras kroppar inte kommer tåla sommarblickar på stranden. Sen finns sådana tjejer som jag.
Så långt jag kan minnas har jag tänkt på min vikt. Jag kommer ihåg första gången jag ansåg att jag var för tjock. Då gick jag i åk två i grundskolan. Som om det var idag, kommer jag ihåg hur jag kollade mig spegeln och sade till min mamma att jag ville se ut som henne, med hennes platta mage och snygga former. Hon undvek att svara, men efter mitt eviga tjaj, svarade hon prekärt att sit-ups är bra och att träna. Jag lade mig med det samma i hallen på golvet och började utföra små lyft med ryggen men mål att få den där platta magen.
Jag har under hela mitt liv varit uppmuntrad till att träna och röra på mig för att det är nyttigt och jag skulle skriva en oerhört lång lista på alla aktiviteter som jag har provat på under åren. Men det som verkligen var min grej var simning som jag höll på med under en bra del av min barndom. Men ändå kommer jag ihåg den ständiga känslan av at vara tjock, eller åtminstonde tjockare än alla andra. Detta kan självklart grunda sig i att jag var ett huvud längre än alla och därför vägde flera kilon mer, men för ett barn är det inte lätt att förstå. Min eviga kamp och höga krav tog inte slut.
Under senare delen av mellanstadiet och tidig högstadium utvecklade jag den osundaste livsstilen hittlis, som jag fortfarande vemodigt tänkter på. Jag undvek mat, men utan att utveckla någon större sjukdom, om inte psykisk. Mat var min fiende och oftast blev det ett mål om dagen, ifall jag var tvungen. Detta utvecklades til att sporadiskt hetsäta och sedan spy, eller använda laxerande.
Men en sommar lyckades jag! Jag gick ned X anal kilon och kände mig så lätt som om jag gick på moln! Själklart brast min utsvälta vardag då jag åt en odentlig måltid och bestämde mig för att äta hälsosamt. Hälsosamt betydde mycket, utan att titta på vågen. Vipps, var jag 10kg tyngre, med en ångest som förföljde. De kilona växte och ett 1 ½ senare var jag 15kg tyngre.
Nu är jag på vägen tillbaka, med ett fokus på att främst må bra! Inte väga mig 5ggr/dag, som förr.
Äta, njuta och träna.
När började då allt detta? En osund syn på livet med alltför mycket av det onyttiga med ett för stort fokus på kalorierna av det. När jag tittar på "normala" (vill helst inte prata i sådana termer) så ser jag unga tjejer som stoppar i sig mat, godis och njuter av smaken. De klagar lite på att de verkligen måste komma igång inför träningen och att deras kroppar inte kommer tåla sommarblickar på stranden. Sen finns sådana tjejer som jag.
Så långt jag kan minnas har jag tänkt på min vikt. Jag kommer ihåg första gången jag ansåg att jag var för tjock. Då gick jag i åk två i grundskolan. Som om det var idag, kommer jag ihåg hur jag kollade mig spegeln och sade till min mamma att jag ville se ut som henne, med hennes platta mage och snygga former. Hon undvek att svara, men efter mitt eviga tjaj, svarade hon prekärt att sit-ups är bra och att träna. Jag lade mig med det samma i hallen på golvet och började utföra små lyft med ryggen men mål att få den där platta magen.
Jag har under hela mitt liv varit uppmuntrad till att träna och röra på mig för att det är nyttigt och jag skulle skriva en oerhört lång lista på alla aktiviteter som jag har provat på under åren. Men det som verkligen var min grej var simning som jag höll på med under en bra del av min barndom. Men ändå kommer jag ihåg den ständiga känslan av at vara tjock, eller åtminstonde tjockare än alla andra. Detta kan självklart grunda sig i att jag var ett huvud längre än alla och därför vägde flera kilon mer, men för ett barn är det inte lätt att förstå. Min eviga kamp och höga krav tog inte slut.
Under senare delen av mellanstadiet och tidig högstadium utvecklade jag den osundaste livsstilen hittlis, som jag fortfarande vemodigt tänkter på. Jag undvek mat, men utan att utveckla någon större sjukdom, om inte psykisk. Mat var min fiende och oftast blev det ett mål om dagen, ifall jag var tvungen. Detta utvecklades til att sporadiskt hetsäta och sedan spy, eller använda laxerande.
Men en sommar lyckades jag! Jag gick ned X anal kilon och kände mig så lätt som om jag gick på moln! Själklart brast min utsvälta vardag då jag åt en odentlig måltid och bestämde mig för att äta hälsosamt. Hälsosamt betydde mycket, utan att titta på vågen. Vipps, var jag 10kg tyngre, med en ångest som förföljde. De kilona växte och ett 1 ½ senare var jag 15kg tyngre.
Nu är jag på vägen tillbaka, med ett fokus på att främst må bra! Inte väga mig 5ggr/dag, som förr.
Äta, njuta och träna.
Kommentarer
Trackback
